ANZAC day
Nu var det längesen jag skrev igen, har haft fullt upp! I lördags var det ANZAC day, vilket är en remembrance day för alla australiensiska och nya zeelänska soldater som dött i krig. Det är en jättestor dag här som firas ungefär lika mycket som nationaldagen. Jag såg ingen ceremoni för jag satt på flyget vid den tiden, men varje stad har en gryningsceremoni för att hedra soldaterna som dog vid slaget i Gallipoli i Turkiet under första världskriget. Tydligen var det otroligt många australiensare (bland dem många aboriginer) och nya zeeländare som åkte till Europa för att kriga mot tyskarna.
Det får en att tänka lite. Tänk så etnocentriskt allting man lär sig är! "Vinnarna skriver historien" får ett annat perspektiv när man får höra om ett annat lands del av historian som man inte hade någon aning om. Jag slår vad om att australiensarna inte vet ett dyft om de finska vinterbarnen eller ransoneringen i Sverige, precis som vi (iallafall inte jag) hade den blekaste aning om att Australien ens var inblandade i något av världskrigen, och många andra krig också tydligen. Enligt min australiensiska kompis Julia har de allra flesta koppling till någon som gått bort i krig (om än avlägsen). Det är logiskt men lite svindlande att tänka på att ens sanning inte är den enda! Till och med när det gäller en så vedertagen sak som historia.
Efter minnesceremonierna firas ANZAC day som vilken midsommarafton som helst, med lekar och alkohol. Jag firade med att hälsa på saknade familjevänner i Sydney istället, betydligt bättre. Mer om det i nästa inlägg!
